Grönland: ”Vi ber – också för president Trump”

Anne Preckel – Vatikanstaten

Vatican News nådde den tyskfödda Mirijam Kaschner på torsdagen i hennes kloster i danska Holte. I intervjun ger ordenssystern en detaljerad bild av stämningsläget bland människor som direkt påverkas av den politiska utvecklingen. Grönländarna känner sig hotade i sin rätt till självbestämmande av USA och reagerar med osäkerhet men också med ilska. Rädsla sprider sig – till och med barn märker av oron. Samtidigt genomskådas argumentationen från USA:s president Trump, som motiverar sina anspråk med säkerhetsskäl, som en tämligen ihålig strategi, menar Nordiska biskopskonferensens generalsekreterare.

Kyrkan försöker fånga upp människor i själavården. Mot bakgrund av den senaste utvecklingen ber man mycket i den lilla katolska gemenskapen – även för USA:s president Trump, berättar Kaschner. Att flera EU-länder och även aktörer globalt visar solidaritet med Grönland uppmärksammas noga i regionen. Syster Mirijam tror att denna solidaritet också kommer att noteras av EU-skeptiker och därmed eventuellt kan bidra positivt till Europas enhet.

I huvudstaden Nuuk låter man sig inte luras

Intervju

Syster Kaschner, USA:s president Trump döljer inte sina avsikter att på något sätt ta över Grönland. Danmark och andra EU-länder är oroade och satsar nu också på militär närvaro i regionen. Hur hanterar du personligen dessa nyheter?

Ja, det är numera så att det nästan dagligen kommer uttalanden från USA, främst från president Trump, som på senare tid har trappats upp. Hela situationen gör mig personligen, liksom människorna i min omgivning, bekymrad. Just nu vet ingen hur det kommer att utvecklas. De senaste rapporterna säger att till och med Tyskland, Frankrike och flera andra europeiska länder strävar efter militär närvaro på Grönland – hittills rör det sig om mycket små kontingenter. Jag läste just i morse att det ska bli någon form av rotationsprincip, alltså att inte alla länder ska vara stationerade där permanent. Personligen upplever jag detta som ett slags avskräckning gentemot amerikanerna. Men hur hållbart det är återstår att se. Det råder stor osäkerhet och stor oro.

”En blandning av oro och upprördhet”

Vad hör du från människor när du talar med dem om detta? Vilka tankar har de om framtiden?

Det är en blandning av oro och ilska: ”Hur kan det komma sig att ett NATO-land plötsligt vill annektera ett annat NATO-land?” Danmark har ju stött USA, bland annat i Afghanistan, där våra trupper var på plats – och av detta verkar nu ingenting vara kvar. Relationerna till amerikanerna har alltid varit goda, och plötsligt står de där och säger att de vill ha en del av vårt kungarike, utan några som helst samtal i förväg.

Ett möte mellan politiska toppföreträdare från Danmark och USA i onsdags verkar inte heller ha lett till någon avspänning…

Nej, mötet ägde rum mellan Danmarks utrikesminister, Grönlands utrikesminister och två amerikanska delegater. Men enligt vad jag uppfattade i vår utrikesministers efterföljande intervju inträffade åtminstone inte det värsta tänkbara – nämligen att någon hade lämnat mötet rasande. Det hände inte. Samtidigt har man inte heller kommit varandra särskilt mycket närmare. Amerikanernas krav kvarstår. Man har nu enats om att bilda en arbetsgrupp för att undersöka om det finns andra sätt att stärka säkerheten i Arktis.

Människorna här säger: i grunden står alla dörrar öppna för amerikanerna – de kan ju öka sin militära närvaro. De har haft baser på Grönland för många år sedan; den amerikanska närvaron har senare monterats ned, men inget hindrar att den byggs upp igen. Det skulle accepteras. Samtidigt finns en rädsla för att det också handlar om makt. Säkerhet är inte det enda motivet – det handlar också om sällsynta jordartsmetaller och naturresurser. Och då kommer ilskan: ”Vad är det egentligen som pågår?”

”Grönländarna har också en stolthet”

Skulle du säga att det finns en konkret oro för suveräniteten?

Ja, absolut. Grönländarna säger själva att de inte vill vara amerikaner. Det skulle innebära många nackdelar, till exempel när det gäller sjukvård. Och grönländarna har en tydlig stolthet. Den har de också gentemot Danmark, ända till att det funnits – och finns – strävanden efter självständighet från Danmark. Men lösningen kan ju inte vara att bli oberoende av Danmark för att sedan bli beroende av USA. De upplever nu att deras önskan om självbestämmande angrips av USA. Det väcker ilska: ”Det här accepterar vi inte. Det är vårt land. Vi är inte en fastighet på en marknad som man kan köpa eller bara ta.”

Tolkars Trumps utsträckta hand alltså som att det i slutändan handlar om resurser, och att säkerhetsargumentet mest är en förevändning?

Säkerhet spelar säkert en roll, men man genomskådar strategin. President Trump har flera gånger hävdat att ryska och kinesiska fartyg skulle patrullera där uppe – vilket inte stämmer. Det har bevisats att inga krigsfartyg från Kina eller Ryssland har varit där. Det är förevändningar för att driva igenom hans vilja. Säkerhetsfrågor finns, särskilt med tanke på Rysslands expansionsambitioner.

När isen smälter på Grönland uppstår också frågor om naturresurser och sällsynta jordartsmetaller, som är viktiga globalt. Grönland har en central position. Säkerhet, ja – men resurser också. Det senare nämner Trump inte öppet, utan gömmer det bakom säkerhetsargumentet. Och, säger människorna, säkerheten skulle kunna lösas på helt andra sätt – till exempel genom ökad NATO-närvaro, utan att annektera hela landet.

”Till och med förskolebarn frågar om det blir krig”

Hur fångar kyrkan upp människors oro när geopolitiken plötsligt tränger in i vardagen?

Den katolska gemenskapen i Nuuk är mycket liten. Det finns omkring 500 katoliker bland Grönlands 57 000 invånare, och en franciskanerpräst är församlingspräst där. Kyrkan har därför begränsat inflytande politiskt, både där och här i Danmark, där katolikerna utgör 0,8 procent.

Prästen berättade att ämnet tas upp i församlingen, inte främst politiskt utan mänskligt: frågor om trygghet, värdighet och fred. Efter mässan, vid kyrkkaffet, delar människor sina rädslor, sin osäkerhet och sina förhoppningar. Man oroar sig för hur barnen påverkas. Till och med här i Danmark frågar små barn i förskolan oroligt: ”Blir det krig här nu?” Man ser hur djupt situationen påverkar familjer och vardagsliv.

Prästen sade: ”Jag kan inte förändra geopolitiken, men jag kan lyssna och hjälpa människor att koppla situationen till tron.” Och han säger: ”Vi ber.” Vi ber för politikerna, vi ber också för president Trump, att han ska omvända sig och inse att hans agerande kan skapa mer osäkerhet och krig. Katolikerna på Grönland bad också intensivt inför mötet mellan utrikesministrarna. Det handlar om att stärka människorna i tron och ge dem förtröstan på att Gud finns med även i denna osäkerhet.

”När det gäller finns EU där och ger stöd”

Krisen kan också vara en möjlighet till gemenskap och solidaritet. Vilket stöd från EU skulle du önska dig nu?

Jag tror att både på Grönland och i Danmark märks det tydligt att EU har visat stor solidaritet de senaste dagarna. På sociala medier finns grupper som ”Vi stödjer Grönland”, med människor från hela världen. EU-länder har sagt tydligt att ett NATO-lands suveränitet inte får angripas och att man står bakom Danmark. Det uppfattas.

Den ökade militära närvaron från flera EU-länder noteras också. Jag tror att detta kan påverka även EU-kritiska krafter, som nu ser: ”När det gäller, då finns EU där.” Om EU verkligen skulle kunna agera om Trump faktiskt tog till våld är dock osäkert.

Personligen önskar jag, och prästen uttryckte det så fint, att européer ber med oss, tänker på oss i sina församlingar och hjälper världen att förstå att Grönland inte är en schackpjäs i världens utkant, utan ett folk med egen värdighet och kultur – och framför allt med rätt att själva bestämma över sin framtid. Grönländarna har varit tydliga: ”Vi vill själva avgöra vilka vi är och vart vi hör.”