Italienska biskopskonferensens riktlinjer för utbildning av präster i Italien

Vatican News

Efter flera års arbete antogs riktlinjerna den 9 januari, som ett experiment under tre år, med titeln ”Prästutbildningen i kyrkorna i Italien. Riktlinjer och normer för seminarier”.

Texten, som ersätter de tidigare bestämmelserna från 2005, godkändes av den italienska biskopskonferensens 78:e generalförsamling som hölls i Assisi i november 2023 och bekräftades av Heliga stolen genom ett dekret från Dikasteriet för prästerskapet. Cirka nittio sidor behandlar olika frågor som homosexuellas tillträde till seminarier, arbetet mot övergrepp, ”möjliga former av samarbete” i utbildningen av framtida präster även med kvinnliga lärare och professionella psykologer, vaksamhet över användningen av sociala nätverk, antagning till seminarier av studenter, inklusive utlänningar, som har lämnat eller sagt upp sig från andra seminarier eller kongregationer.

Fem kapitel, två delar

I dokumentets fem kapitel beskrivs en utbildningsprocess till prästämbetet som är uppdelad i två delar: en första fas ägnas åt att bygga upp en inre konsekvens, en ”stark” pedagogisk relation med lärare, ett gediget andligt liv, tillämpning av studier och bön samt självkännedom. Den andra fasen fokuserar visar på ett större engagemang från den kristna gemenskapen i utbildningen av prästkandidater.

Homosexuellas tillträde till prästseminarier

I det tredje kapitlet presenteras de fyra stadierna i den bildningsresa.  

I detta kapitel hänvisas till personer med homosexuella tendenser som söker sig till prästseminarierna eller som ”upptäcker” det under utbildningens gång. ”I enlighet med sitt läroämbete kan kyrkan, samtidigt som den djupt respekterar personerna i fråga, inte släppa in personer som praktiserar homosexualitet, uppvisar djupt rotade homosexuella tendenser eller stöder den s.k. gaykulturen”, till seminariet eller ordenslivet, läser man i dokumentet. ”De ovannämnda personerna befinner sig i själva verket i en situation som allvarligt hindrar en korrekt relation till män och kvinnor”.

Kyskhet

Enligt den italienska biskopskonferensen är det dock, när man hänvisar till homosexuella tendenser i utbildningsprocessen, ”lämpligt att inte reducera omdömet till enbart denna aspekt, utan att, som för varje kandidat, förstå dess betydelse i den globala ramen för den unga personens personlighet, så att man, genom att känna till och integrera de mål som är lämpliga för den mänskliga och prästerliga kallelsen, kan nå en övergripande harmoni”.

Målet med utbildningen i den affektiva och sexuella sfären hos prästkandidaten är ”förmågan att ta emot som en gåva, att fritt välja och ansvarsfullt leva i kyskhet, i celibat”. ”Kyskhet är frihet från possessivitet i alla livets sfärer”, står det i en passage. Och i en annan står det: ”Den som lever passionen för Riket i celibat bör också bli kapabel att motivera frustrationer, inklusive brist på affektiv och sexuell tillfredsställelse, i avståendet för det”.

Indikationer för att bekämpa övergrepp

Två stycken behandlar temat skydd av minderåriga och utsatta personer: dokumentet betonar att lärarna ska uppmärksamma utbildningsvägar och hjälpmedel som involverar hela Guds folk så att en känsla av medansvar och omsorg för minderåriga och utsatta personer kan växa.

”Frågan om övergrepp”, heter det i en passage i dokumentet, ”kan faktiskt inte behandlas enbart på juridisk nivå, genom att delegera frågan till juristen och rikta all uppmärksamhet mot verifieringen av det straffrättsliga ansvaret och den möjliga påföljden. Självklart kan detta inte utelämnas, men uppmärksamhet måste först och främst ägnas åt vad som hände tidigare, åt orsaken, åt det individuella och sociala, samhälleliga och kyrkliga sammanhanget, åt utbildningen, inledande och pågående, om vi inte vill att det ska hända igen”. ”Yttersta omsorg” krävs av dem som söker inträde till det stora seminariet så att de ’inte på något sätt har varit inblandade i brott eller problematiska situationer inom detta område’.

Unga som byter seminarium

Denna fråga öppnar upp för den andra kniviga frågan om unga som frivilligt har lämnat eller blivit avskedade från ett seminarium. De normer som finns i dokumentet är många och detaljerade. Den allmänna uppmaningen är att vara ”mycket försiktig med att acceptera en seminarist” som avskedats från ett annat seminarium. Absolut veto gäller istället för ansökningar från ”dem som efter arton års ålder för andra gången har blivit avskedade eller har lämnat” seminariet eller andra institut.

När det gäller utländska kandidater som accepteras för hela utbildningsprocessen med avsikt att inkardinera dem i ett italienskt stift, begärs att man före deras eventuella inträde i seminariet planerar ”en period av kulturell och kyrklig inskolning”, liksom ”omsorg för att noggrant verifiera deras rätta avsikt, pastorala lämplighet och adekvata kunskap och inskolning i det italienska sammanhanget”.

Lekmän, kvinnor, psykologer i utbildningen

Slutligen tar det femte kapitlet upp utbildningens aktörer. ”Den begäran som framkom i den senaste synoden, om att bredda seminaristernas utbildning genom att involvera den kyrkliga gemenskapen”, står det i CEI:s text, ’uppmanar att tänka kreativt kring möjliga former av samarbete med särskild hänsyn till den kvinnor’. ”Det kan vara lämpligt att manliga och kvinnliga lärare, stöder den präst som ansvarar för utbildningen”

Denna grupp ”kan bestå av män och kvinnor, lekmän och gudsvigda, ogifta och gifta”, som ”i kraft av sin erfarenhet och sina färdigheter, på en regelbunden och organisk basis, erbjuder specifika bidrag till utbildningsresan”. Viktigt, enligt dokumentet, för att följa unga i det propedeutiska stadiet är ”närvaron av psykologer och psykoterapeuter” i syfte att ”öka självkännedomen”. Dessa personer får dock inte ingå i lärar-teamet ”för att värna” om deras professionalism.

Sociala medier

Dokumentet nämner också sociala medier. Det är nödvändigt att vara vaksam mot de ”undanflykter som föreslås av de ’virtuella samhällen’ som bildas genom sociala medier”, står det i det första kapitlet. I det fjärde kapitlet, som har rubriken Digitala världen och sociala nätverk, påpekas följande: ”Precis som alla andra lever seminaristerna i en digital miljö där det virtuella och det verkliga är nära sammanflätade. Detta kräver att de får hjälp att utveckla förmågan att leva i en sådan miljö med medvetenhet och visdom, och att de inser dess möjligheter och risker”. ”Även seminariets hemsidor eller sociala profiler, liksom de tryckta tidskrifterna, kommunikationsmedlen för vissa aktiviteter som särskilt riktar sig till unga, kan hanteras tillsammans av grupper av seminarister som utses årligen”, tillägger dokumentet.